För inte längesedan blev shamaner dömda till döden

Jag har en samisk shamantrumma på väggen som prydnad och Zakarias fick en liten trumma som dopgåva av min familj. För några hundra år sedan hade jag blivit dömt till döden för att äga en sådan. I Lapplands inland där jag kommer ifrån har berättelser förts vidare i generationer om människor med speciella förmågor. Men det döljer sig en mörk historia bakom.

I vår tid är det vanligt att vara med på trumresor, fullmåneceremonier och många gör sina egna shamanskt trummor. Då är det bra att känna till historien, att vi tar vår religionsfrihet för given. Och i många länder är det just nu förbjudet att äga en tarotkortlek. I ett annat blogginlägg om historien om Nasrin berättar jag om när jag var med om att hjälpa till att smuggla in en tarotkortlek till en sierska i Iran.

Då är det bra att komma ihåg att rädslan finns kvar från den tid då man kunde dömas till döden om man ägde en shamantrumma.

Det sitter kvar som en obehagskänsla hos oss som är uppväxta med förfädernas berättelser, att göra trumceremonier öppet.

Texten är från boken ”Linnes lapska trolltrumma”

Jag hittade ett utdrag ur en gammal bok där det stod hur shamaner blev dömda och det var intressant att läsa berättelserna hur de använde sina trummor.

Jag tror att det var rasism som låg bakom rädslan, medan kristendom stod för upplysning och civilisation. När vi känner till historien kan vi också känna en tacksamhet att vi idag kan öppet och fritt ha den tro vi har.

3 kommentarer

  1. Hej Anna-Lena!
    Vilken vacker trumma! Jag har själv samiskt påbrå några generationer bakåt i tiden. Jag är en shaman och har även förflutet som shaman i flera av mina tidigare liv. I mitt nuvarande liv litar jag fortfarande inte fullt ut på min kraft, men jag bekräftas dock av andra att kraften finns där.

    Ett medium kunde se att jag har varit en kvinnlig, samisk shaman som behandlades mycket, mycket illa av ”andra folk och auktoriteter”. Hon rös bokstavligt talat när hon såg vad som hände mig. Mediet såg att skadan fortfarande finns kvar inom mig och att jag därför tvivlar på min egen kvinnliga kraft som shaman.

    Jag har flera utbildningar inom det andliga och helande området och efter min separation i vintras från mannen som kallade mina vackra trummor för ”shamanpiss” har jag inrett min sovalkov till ett healingrum. Där hänger nu trummorna, leopardskinnet (min vän leoparden), regnstaven och annat fint på väggarna, och där står nu behandlingsbänken uppställd dygnet runt och gissa om jag är glad över mitt lilla healingrum? Svaret är ja! ❤️

    Varma hälsningar från
    Carina Göthe, Den Skrattande Björnen 🐻 (bosatt i Gävle)
    ________________________________

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s