Jag möter en prinsessa från Maorifolket, blir inbjuden till FN och mitt liv har blivit en storm.

Maoriprinsessan Ereena gör en ceremoni i min trädgård.

Sedan ceremonin i Fatmomakke som vi gjorde har mitt liv fått en helt osannolik vändning. inte bara mitt utan för oss alla tre som var inblandade i ceremonin i juli.

Jag som annars brukar ha ganska intensivt schema så när sådant här händer är det som att bli inkastad i en centrifug från mitten av augusti fram till nu. Mitt liv har blivit så mycket bättre eller i alla fall intensivare.

Först såg jag det inte som något övernaturligt men när det fortsatte var det verkligen magiskt. Folk började ge mig saker, varje dag. Har det inte varit fysiska saker så har det varit ord, komplimanger. Har jag gjort ceremonier har de känts starkare av kursdeltagarna, till exempel i initieringsceremonier i reiki och i meditationer har människor börjat gråta och fått en stark andlig upplevelse.

Varje vecka har jag blivit bjuddn på restaurang av någon, huset har numera färska blommor i vas som jag fått av olika människor, jag har fått änglakort, böcker och choklad. Andra dagar när jag inte jobbat har grannar kommit med frukt eller blommor från sina trädgårdar och har jag inte varit hemma har de ställt dem utanför dörren. Jag har till och med sagt till de som kommer på vägledning att de inte har behövt ge mig något när de kommer med blommor, men det är som att andevärlden vill säga till mig att ta emot det livet ger mig. Och det är inte det lättaste att ta emot.

Jag håller på att skriva boken om mitt liv och på slutet har vi tänkt ha med en text från representanter från tre olika urfolk, en same, en indian och så maorifolket från Nya Zeeland, för maoriprinsessan har jag träffat innan så jag fick tag i henne genom att fråga en same efter hennes nummer. och hon ville komma hem till mig och göra en trädceremoni i min trädgård och bli intervjuad till min bok ett visst datum. Chriter Boteus åkte från Skåne för att intervjua henne och Zakarias filmade cereminin och tog kort med sin systemkamera.

I vanliga fall träffar hon kungligheter och blir inbjuden att inviga olika konferenser över världen

Erena visar en dolk från maorifolket

Vi åt lunch och efter lunch gjorde Ereena en trädceremoni i min trädgård. Det trädet har aldrig fått så mycket uppmärksamhet någonsin och grannarna undrade nog vad det var för sång som hördes över hela området

Jag, Erena och Zakarias

Helena Magdalena har också börjat få saker efter ceremonin i Fattmomakke och hennes drömmar om en kursgård i Portugal tillsammans med Christer Boteus har blivit verklighet. Hon hade en vision om att jobba och hålla kurser i tre länder. Vi planerade att till våren ska jag och Erena hålla en kurs i Portugal på det nyöppnade The Lighthouse Portugal, som ska heta ”Tillbaka till Moder Jord” under fyra dagar i början av maj. Den ska innehålla urgamla andliga ceremonier från Maorifolket och några ceremonier från lappland.

Erena berättade om ett projekt som handlade om att rädda urskogar som hon hade tillsammans med urfolk och så bjöd hon in mig och Christer Boteus att vara med som hennes gäster på FN i New York i april på en konferwns med urfolk från hela världen dit de kommer med traditionella kläder.

Det lät ju som en jättebra ide, till FN är det inte lätt att komma😀 men när jag tänkte efter är det inte så roligt för en 13-åring att sitta och lyssna på föreläsningar om man ändå är i New York.

Då frågade hon oss om vi inte ville följa med till south Dakota och Dakotaindianerna till en speciell ceremoni som de förberett sig för under fyra år. Det hade något att göra med att få tillbaka helig mark. Vem som helst skulle inte få komma till ceremonin. Då berättade Christer Boteus att det hade varit hans dröm ända sedan han var liten att få träffa Dakotaindianer. Och då får vi nog en indian till vår bok.

Så på något sätt så har alla vi som var med på ceremonin i Fatmomakke fått våra drömmar uppfyllda, jag upptäcker och försonas med mina förfäders ursprung, Helena Magdalena får möjlihet att hålla kurser på olika platser i världen och Christer får träffa och skriva om urfolk i framtida böcker.

3 kommentarer

  1. Oj vad roligt att läsa! Jag träffade Ereena på en bokmässa och fascinerades av verkligen av henne. Jag köpte också hennes bok. Och Fatmomakke brukade mina arbetskamrater tala om. Där det snöade på midsommar! FN också – vad himla roligt, Anna-Lena!
    Jag kommer ihåg när du såg fullt med folk runt mig, då visste jag att jag skulle åka på TSC konferensen det året. Men 2020 var det tvärstopp, jag tittade på flyg – nej, jag skall inte åka! Vad händer? Blir det något med familjen? Det var pandemin! Så tack och lov att jag inte lagt ut pengar på biljett!

    Gilla

  2. Ojojoj! Vad underbart! Sagan är inte för god för att vara sann, den är såhär god 😊🙏♥️. Grattis till allt sammanträffande. Du startade något som fick allt att gå i linje med dig! Grattis till allt gott Anna-Lena! PS, detsamma har hänt mig sedan augusti, kanske har det hänt några fler också, är inte det spännande?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s