Medeltidens andlighet

Under tiden när jag var i klostret i Italien fördjupade jag mig i hur helgonen Fransiskus och Sankta Klara såg på andligt liv, vad de strävade efter och värdesatte. Jag läste översatta skrifter som de själva skrivit på den tiden: ”Klara av Asissi – skrifter och dokument”. Det vi tycker är andligt i vår tid, som att vårda kroppen och att äta och leva hälsosamt tyckte de tvärtom inte alls var andligt. Istället skulle de leva så fattigt och ohälsosamt de bara kunde. De såg det som ett privilegium att vara så fattig som möjligt. Fransiskus till exempel var född i en rik familj och levde rikt tills han en dag gav bort allt han ägde för att bli tiggare. Han bodde i perioder i ensamhet i en grotta i berget. Vi var och såg på hans grotta. Sankta Klara hade troligen anorexi i början av sitt liv i klostret och åt inte något alls varannan dag. De tävlade om att avstå så mycket som möjligt och hade de mest obekväma och stickiga kläderna vända mot huden.

I vår tid vill vi se oss själva som unika med en speciell livsuppgift, medan de på medeltiden ville utplåna sin egen personlighet så mycket de kunde och talade ofta om hur obetydliga de var. Ju mer de gjorde detta, desto mer mediala förmågor kunde de få, som healing och telepatisk förmåga. Jag tycker att när man låter sitt eget liv och värderingar speglas i en helt annan tid med andra värderingar ser man att de egentligen inte är så viktiga eller självklara.

Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer

Visdom från Asissi i Italien 

Jag har varit under en vecka på en andlig resa till ett kloster i Italien för att hitta stillhet, och genom inre lyssnande och fördjupa de mediala förmågorna. Jag ville också se om jag kände igen mig från tidigare liv, och det gjorde jag.

   
 
På många av platserna kunde jag få glimtar, snabba inre bilder från en annan tid, från medeltiden.

På förmiddagarna och på kvällarna hade gruppen jag följer med guidning och meditationer. 

Under veckan fick vi olika uppgifter, först rening av medvetandet, sedan en slags initiering och kontakt med andliga mästare. Tanken med meditationerna var att den heliga platsen ska göra oss mer i kontakt med vårt högre jag, för att få vägledning och frid. Jag tror att om man säger till en grupp att ”ni kommer att uppleva en rening av medvetandet och kontakt med ert högre jag” så är det vad gruppen också upplever och ställer in sig på. Säger någon sedan ”Du kommer att få en initiering av fransiscus” så är det också det som gruppen upplever. Man blir inställd på någon slags andlig kontakt.

 Jag tror att alla i gruppen fick en fördjupad kontakt med det de själva tror på. 

En del i gruppen trodde att Franciskus nu är en andlig mästare som heter Kutumi och som man kan få vägledning ifrån. Och att Jesus numera heter Sananda. En förmiddag var det en kanalisering då en kvinna förmedlade budskap från Kutumi. Jag frågade då om man verkligen behöver kalla honom Kutumi. ”Kalla på ljuset istället” sa han, och det är ju något som känns mer rätt för mig.

Här kommer min egen andliga upplevelse jag fick i klostret:

Vi är i ljuset. Ljuset är gudskraften och det är allt som finns. När vi dör kommer vi tillbaka till ljuset, det är det enda som finns.

 Ingen kan vara utanför ljuset. Vi är alla ljusbärare. 

Även de som gör onda handlingar  är också i ljuset och är ljusbärare. I vårt inre finns en frid, att allt är i sin ordning, vi är omsluten av en kärlek som alltid leder oss rätt.

 I var och en av oss kan vi se ljuset som finns i själen.

När vi hittar tystnaden och stillheten hittar vi en inre frid och vägledning.

Ju mer inre lyssnade vi har och kontakt med ljuset inom oss kommer vi att se det som förenar oss. Vi kommer att se det goda i världen och hos varandra och söka efter det som förenar oss. Vi kommer att hjälpa varandra.

(Skulle vi som mänsklighet ha mer av detta synsätt skulle till exempel terrorismen inte tjäna sitt syfte, att göra människor rädda, om ingen la sitt fokus på det som splittrar oss.)

I tystnaden och stillheten på de heliga platserna fick jag också en del mediala budskap.  Jag fick känslan att mänskligheten kommer att kunna bromsa klimatförändringarna. Det kommer en tid när vi behöver samarbeta som mänsklighet för att rädda jorden och svältande människor och det kommer vi också att göra. 

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Hur man jordar sig

Ibland har människor läst eller hört någon säga att man ska ”jorda” sig. De börjar visualisera att de har rötterna i marken och sådant. Men det är inte att jorda sig. Här ska jag istället berätta om vad det innebär att vara jordad. 

Förmågan att jorda sig är förmågan att anpassa sig till den miljö man befinner sig.

Det betyder att även om man är i en båt på vattnet eller ute i rymden kan vara jordad. Det har med förmågan att kunna vara närvarande i nuet, att kunna läsa av hur man ska förhålla sig i olika situationer och förmågan att anpassa sig till de människor man har omkring sig, att kunna smälta in, inte ta för mycket plats och inte för lite.

För att jorda sig behöver man lyssna till vad man behöver, känner och vill och vara så närvarande som möjligt i nuet med alla sinnen. 

Fotot är taget i Piteå i början av april, när jag höll kurs där.

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Människor mitt ibland oss som lever på ett annat sätt

Det finns människor jag kommit i kontakt med när jag håller vägledning som valt ett helt annat sätt att leva. Det är så inspirerande för de berättar inte om sitt liv någonstans, ingen blog eller Facebook.

En del har valt att leva nära naturen utan el, tv eller internet. De lever ofta i torp i små byar och ska de ringa någon måste de kontakta närmaste granne.

En del människor lever så för att de är överkänsliga mot el, men det finns andra som valt detta liv som ett sättet hitta stillhet och sin inre röst efter att de har blivit utbrända. En del har byggt sitt eget hus mitt i naturen och lever på det de kan odla. En del av dem är omöjliga att spåra för de betalar allt kontant och de vill leva så.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Mediumskap och kristendom kan förenas

Igår föreläste jag i Stockholm inbjuden av ”centrum för samtidsanalys” om mina andliga upplevelser, inbjuden av biskop eremits Bengt Wadensjö.

Jag förberedde mig och läste på och hittade en del debattartiklar om kristen tro och reinkarnation i SvD. Bengt Wadensjö skrev att kyrkan måste förändras och följa folkets tro, och kyrkan har förändrats många gånger genom åren och undervisar inte detsamma som för tusen år sedan. Han fick mycket kritik från andra som menade att kärnan i kristendomen var att Jesus dog och friköpte oss från synd, och om man skulle tro på karma och reinkarnation så skulle själva kärnan i kristen tro förändras. Inget medium hade gett sig in i debatten, och det är ju inte så vanligt att medium ges något tolkningsföreträde i en intellektuell debatt om existensiella frågor.

Så jag hade tänkt ut ett möjligt sätt att förena tron på mediala förmågor, reinkarnation och kontakt med andevärlden och tron på Gud. Efter föreläsningen sa biskopen ”rent teologiskt har jag inga invändningar mot det du tror på”. Han förklarade det som jag beskriver som ljusvärlden, som vi alla är en del av och kommer till när vi dör, som ”nådens hav”, alltså Gud.

Jag berättade också på föreläsningen att jag inte tror på tiden som linjär för det medvetande som är själen. Jag tror inte det går att beskriva karma som ett svar på tidigare handlingar. Vi kanske existerar med en del av vårt medvetande i alla tider eftersom det bara är i en fysisk värld vi kan uppleva tid. Om vi lever i ett evigt nu, så försöker själen att uppleva så mycket som möjligt just nu, mitt i en värld av ren kärlek som jag tror är Gud.

Jag tänker mig att kärnan i kristendomen är den kärlek och kraft vi alla lever i, samtidigt som själen upplever olika existenser i olika fysiska och andliga världar.

Under föreläsningen berättade jag om möten med döda människor och förmågan att flytta själen till andra platser. Jag skämtade om att jag skulle skicka lite andar till biskopen nu när jag skulle övernatta hos honom. Jag fick en kommentar efter föreläsningen av en kvinna ”tänk att du också kunde vara så rolig”.

Men sedan när jag pratade med biskopen på kvällen efter föreläsningen var det inte så lätt för mig att berätta om vad jag tror på, för jag har ju också mött samma motstånd från kristna. Jag skulle inte våga berätta att jag arbetar som medium on jag skulle gå till en kyrka. Eller säga att jag har den kristna tron. När jag gick diakoniutbildningen fick vi lära oss att andar inte kommer tillbaka och pratar med oss, utan att de sover i väntan på en uppståndelse. Ändå är det många som berättar om tecken från sina döda anhöriga i samband med begravningen och tiden däromkring. Då sa biskopen att det står i Bibeln att man vilar hos Gud, i nådens hav. 

Biskopen sa ”jag är ju också medium! Jag ser, hör och känner den andliga världen. Och jag renar också hus”😀

Jag är helt överens med honom att kyrkan måste förmedla tron på Gud på ett helt nytt sätt, för att inte kyrkan ska bli en helt marginaliserad grupp. Och vi inom det andliga mediala området har mycket att vinna på att hitta en plats i kyrkan.

 Inom mediumskapet och den nyandliga världen, är det så många som vill ha andligheten som ett yrke där man förmedlar en tjänst som n produkt till en mottagare. Istället vore andligheten något som hjälper oss att leva annorlunda och mer vidsynt i världen. Jag tror att andligheten, all slags andlighet, hjälper oss att acceptera andra människo, bli mer vidsynta och empatiska. Vi är en del av samma helande livskraft.

Här kan man läsa mer om den sortens kristendom

Skriv gärna och kommentera din upplevelse av kristendom.

Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer

Orber

Ibland visar människor mig foton de tagit med mobilen och undrar om det är ett tecken eller ett andligt väsen på bilderna, till exempel orber. Ibland är det dammpariklar som fångats i ljuset men ibland är det verkligen något annat. Förra helgen hade jag en kurs i Norrbotten i mediumskap. På kursen berättade en kvinna att hon höll på renovera sitt hus och när de grävde runt huset hittade de något som såg ut som någon magisk rital, en djurklo och annat som låg gömt i husgrunden. Men efter den händelsen började kvinnan se ”andespindlar”i huset. En gång blev hon biten av en.  Till slut vågade hon inte längre sova i sovrummet. Hon var rädd att hon höll på att bli tokig så hon gick till en läkare och fick göra en hjärnröntgen men de kunde inte heller förklara synerna.

Det märkliga var att hon hade lyckats fotografera och filma dem! Hon visade filmen och på filmen syns flimrande ljuspunkter som rör sig som spindlar. Det hon upplevde som spindlar syntes på filmen som orber som rörde sig åt olika håll.

Man kan ju undra om det i andevärlden finns olika slags väsen, olika djur och skepnader och inte bara döda människor och änglar och sådant. En ganska hisnande tanke.

Orber kan vara olika saker. Jag har själv sett en orb som svävade ovanför min säng en natt innan jag blev gravid. Då visste jag att det var mitt ofödda barns själ. (Det stressade mig en hel del eftersom jag var ensamstående då!)

En annan gång var i en ut ur kroppen upplevelse. Då mötte jag orber och när jag kom närmare dem såg jag att det var människor, mitt inne i en vit skimrande bubbla, och jag pratade med dem om min ut ur kroppen upplevelse. 

Jag tror också det finns orber som är en slags variant av änglar.

Ett tecken på att det är något andligt man fångat på fotot är en känsla av andlig närvaro när man ser bilden, att det är ett budskap. Det känns som en inre vetskap. De flesta som lägger ut bilder på Facebook för att fråga vad andra ser i bilden har inte fått annat än dammkorn på bilden, för har man inte fått den starka intuitiva känslan att bilden har ett budskap, utan behöver fråga andra, så är det ingen andekontakt. Ett ganska bra tips att känna skillnaden, tycker jag :) 

så här vackert såg det ut förra helgen när jag höll kurs mellan Luleå och Piteå, i Rosvik.

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Jag åker till italien för att söka ett tidigare liv

I maj har jag planerat att åka till Asissi i Italien för att söka andlig utveckling och kanske hitta minnen från ett tidigare liv.

Guiden för resan kom en kväll hem till mig och berättade att det finns en inskription på en sten från den tid jag kanske levde där i mitt tidigare liv och då hoppas jag på att känna igen något och kanske hitta den! i alla fall blir det en intressant resa.

när jag anmält mig på resan fick jag en verkligt fin gåva. Jag fick dn vacker handmålad ikon! Jag känner inte kvinnan som målat tavlan och jag ska någon gång tala om hur berörd jag blev att få den, som att den utstrålar en andlig kraft i rummet där jag ställt den.  

 

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer