Förfädernas kunskap

Anna-Lena i Fatmomakke

På en av mina kurser kom det en man fram till mig och berättade att han är författare och ville skriva en bok om mig, en uppföljare till boken ”Hon som ser” som skulle handla om kunskapen jag växte upp med i Lappland. Jag var lite skeptisk till idén  att han och Helena Magdalena skulle åka med mig till Vilhelmina och jag skulle berätta om de gamla traditionerna. Kanske de ser ett kargt landskap i en avbefolkad bygd. Och hur ska jag kunna berätta utan att lämna ut en hel kulturs andliga traditioner så att de inte blir feltolkade?

Men vi åkte verkligen till Lappland. Här står vi i min trädgård i Karlstad innan vi åkte.

Christer Boteus, Annna-Lena, och Helena Ivekrantz

Jag kommer att skriva själv med mina egna ord och på mitt sätt, vi satt på uteterassen på hotell Wilhelmina och planerade kapitlen, och jag kunde se boken framför mig. Jag kommer att berätta om förmågor vi alla kan ta fram.

En del av det jag berättaar om är känsligt och kommer från den samiska kulturen och en tro som gick under jorden på 16 -1700-talet när lappland kristnades så det gäller att vara försiktig med det jag skriver. men det finns gamla andliga beskyddare av naturen och det kändes som att jag behövde jag ha dem på min sida. En av dagarna åkte vi till Fatmomakke som är en gammal samisk handelsplats. På vägen dit ringde jag till grundaren till Vilhelmina sameförening och frågade henne om råd för det är starka krafter man har att röra sig med. Jag har hållit kurs hos henne för längesedan i vilhelmina. Hon berättade hur vi skulle göra ceremonin och vilken lappkåta vi skulle gå in i. Men jag hade inte räknat med hur mycket turister det var på platsen.

i alla fall så bad vi om förfädernas hjälp att visa människor den kunskap som var och en kan ha nytta av i vår tid oavsett var vi lever, och vi kände kraften från förfäderna. När ceremonin var slut var det en hel grupp turister som inte vågat sig gå in, de stod i regnet och väntade på sin tur.

På frukosten berättade Helena Magdalena att hon sett en symbol snurrande i taket under natten och jag beskrev hur den såg ut. Det var symbolen för en av gudinnorna jag kallade på under ceremonin. Men det var en del av ceremonin som samekvinnan berättade för mig men som jag inte berättade för de andra. Det var som en hälsning från en försvunnen tid och kunskap in i vår tid.

Kultsjön

De kunskaper jag kommer att berätta om är fölrmågan att hela, att se över avstånd, att använda intuitionen, lyssna till tecken livet ger oss, och närvaron till döda anhöriga och närvaron med naturens krafter och vägledare och hur det kan hjälpa oss i livet och ta hand om naturen, klimatet och hela jorden.

8 kommentarer

    • Underbart. Ser verkligen fram emot att läsa boken. Har varit borta från det andliga en längre tid, men nu längtar jag tillbaka. Längtar också tillbaka till Lappland/Västerbotten men vet inte vart eller hur och när. Hoppas att de på andra sidan hjälper mig. 👍🏻🙂

      Gilla

  1. Det låter som en lovande bok. Jag ser fram emot att få lära mig mer om de mediala förmågor vi alla har, mer eller mindre.

    Gilla

  2. Även jag ser fram mot boken. Praktisk andlighet och hårt andligt fotarbete (till skillnad från teoretisk andlighet som inte bygger på egna upplevelser och ytlig feelgood-andlighet) och insikter i stil med att eftersom vi hänger samman så gör vi oss själva illa om vi gör någon annan illa (ett träd, ett lejon, en alg, en klimatflykting …) tycks ju vara det enda som möjligen kan avvärja de värsta följderna av den miljökatastrof vi själva har sparat ihop till. Åtminstone vad jag kan se.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s